Hur man än försöker minska på jobben så man kanske får
lite tid över till det man själv vill hinna med så lyckas jag inte.
Varför ska alla nästintill olönade "kompis" jobb dyka upp framför ens näsa?
Ist för att säga nej säger man ja i hopp om att man en dag kan få hjälp tilbaks.
Trots allt så går mycket ut på att ge o ta, och ger man inte så kan man inte ta/få nått tillbaka, Dock kan man ändå inte vara säker på att man får fast man ger, det är en förbaskad  känslig balansgång det där. Men man vill ju kunna lita/hoppas på att det kan löna sig tillslut. Lite tro, hopp & kärlek över det hela.

Lite Tingeling stöv över en, flyga iväg o få leva i barnassinets land,
en vacker dag kanske det inträffar?!

Imorgon blir det ännu en fullspäckad dag. Egentligen skulle jag varit ledig och är det från mitt oridnarie jobb. Dock är det snart slut så har fått se mig om efter annat. Så morgon och torsdag ska jag provjobba på
 ett ganska ok ställe så hoppas det är okej bakom kulisserna med.

Undrar sen hur vissa tänker, en kompis jobbar på ett hotell o säger till sin chefen att jag har fått mindre timmar så jag behöver och vill ha mer och finns tillhands om dom behöver hjälp. Visst han skulle ringa mig o kolla läget men än har jag inget hört. Får veta idag av kompisen att jag blivit uppsat på jobbschemat på vissa eftm/kvällar, men hur i helsikke kan han göra det när han inte har en aning om vad jag kan o inte kan för tider.. kanske han ringer imorgon.. tiden vill visa.

Godnatt