Åkte upp till Gränna idag med syster för att lämna av Carma då hon har klargjort sin träning hos mig nu. Som en del av betalningen för mitt arbete kom vi överens att jag kunde få ta del av ett av ägarens kommande halvblodsföl, hon hade några ston att välja mellan. Mitt första handsval kastade sitt foster så det fick bli andra valet, ett sto e. Quite Easy ue. Stanford betäckt med Carême.
Efter lämningen av C åkte vi och mötte upp lastbilen som kom med vår nya lilla. Synen som mötte oss var inte rolig, ur en skabbig liten buss kom en ännu skabbigare, dunderförkyld brun benig pälsboll. Mitt hjärta brast, hur kan man ens våga lämna ifrån sig ett djur i det skicket. Om jag haft nått vett hade jag inte accepterat at få en häst i sånt skick, men inte kan jag låta honom åka tillbaka o fortsätta i sitt missöde, Han hade nog dött.... Så vi sa några väl valda ord, visade vår rejäla missnöje över denna försummelse, skyndade på processen att få honom över i vår transport som gick smidigt o begav oss hem. Bad att han skulle överleva resan och den kommande veckan. 
Mycket kärlek, omvårdnad, och att jag praktiskt taget bodde i stallet i 14 dagar gjorde att vi fick honom på benen och kände att ja han kommer att överleva. Mycket kan än hända, men vi är på god väg!!